 |
| Göran Påvals och Johan sitter bekvämt i Vålbergsgrottan på Töftö. Vålbergsgrottan, Vårdbergsgrottan, Vårbergsgrottan. För att vara en okänd grotta är namnen många . Inte ens "bergtagna" sakkännaren Paul Mörn kände till grottan på Töftö. Nyligen skrev miljösidan om Herrdalsgrottan i västra Saltvik. Efteråt hörde Johan Granlund av sig och undrade om jag kände till Vårbergsgrottan på Töftö. Jag måste medge att det gjorde jag inte, men Johan sade tröstande att jag var i gott sällskap . Den är inte nämnd ens i Paul Mörns eminenta bok Bergtagen. Enligt Johan var Töftöbon Göran Påvals beredd att guida oss till grottan. Vinterns första snöfall hann dock komma emellan, men till sist blev besöket av. När vi tog Töftöfärjan antydde molnen hopp om sol. Trettio år sedan. Efter en kort biltur på Töftö svängde vi in på en väg norr om det 50 meter höga Vårdberget där grottan enligt uppgift skulle finnas. I något av eftertankens kranka blekhet sade Göran att det var trettio år sedan han såg grottan senast. -När vi jagade räv visade min pappa på den. Det är ett rävgryt i närheten. Sedan dess har harjakten konetrerats till södra sidan av Töftö och grottan ligger lite "avsides" sade han urskuldande. Men har har hört om grottan sedan han var liten. Lokalt har den alltid funnits i folkmun. Mot den bakgrunden var det lätt att förlåta Görans första försök att peka ut grottan blev fel. En låg men för grund spricka i berget fick inte godkännande. Där vi stod i kanten av en 7-8 årig föryngringsyta fick jag syn på ett mörkt fält högre upp i sluttningen. Vi klättrade dit och där fanns grottan mycket riktigt. Inte särskilt imponerande men ändå med sitthöjd i mynningen. Göran och Johan slog sig ner och blickade ut över dalgången. - Ett bra rådjurspass sade Göran lakoniskt. Vi såg oss omkring. Grottan är i och för sig ett par meter djup men höjden innanför mynningen tillät inte annat än liggande ställning. Det sägs att det bott människor här, en gammal tant skall periodvis ha bott i grottan. Stora ofreden Han kan inte säga när det var men kopplingen kan finnas till Stora ofreden. eller andra ofärdstider. - Det var i alla fall före Bomarsundstiden. Det sägs att det funnits ett utbyggt tak som skydd och det har också eldats i grottan. - Man kan ju ännu se att det är svart i taket. Plötsligt började Johan gräva i sin ryggsäck. Vi såg fram emot att se en kaffetermos, men upp dök en plastficka med en bunt papper. Det var kopior på K.A. Bomansson bidrag till Finlands historia från mitten av 18-hundatalet, men vad vi fick höra var av betydligt äldre datum. Johan delgav oss uppgifter ur Finska prästerskapets berättelser om Monumenter och Märkligheter i Finland 1667-1674. Det gick ett bud från Museiverket, eller vad det hette på 1600-talet att prästerna skulle meddela om fornminnen från sin ort sade han. Ihologt Prongh. Från Sunds församling skrev pastor Bryniel Magni Kiellinius bl.a. följande: " På Töffvwetiöö ähr ihologt prangh i ett Bergh som taak uppå och Ähr 1 och 1/2 half Fampn långt in åth, och kallas våålbergz stuffwun. Detta ähr deth här i Sundz Sochn ähr funnit, men hvadh wisson medh thess relationer ähr weet man icke. - Vi tystnade i begrundan över Johans uppgifter. Det ihåliga prånget var inte 1,5 famn men kanske 1 famn djup. Text och foto Christer Carlsson Annan bildtext: utsikten från grottan mot dalgången får Göran att tala om bra rådjurspass. Avskrift av artikeln gjord den 27 januari år 2013. Johan Granlund |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar