tisdag 16 mars 2010

Finby en medeltida finskby?

Jag har med iver och förtjusning bläddrat i den nyss utkomna boken, Familjer och gårdar i Sund, som utkommit i två band av författaren Håkan Skogsjö. Till sin hjälp har han haft ett antal lokalkännare varav även jag i sista minut fick möjlighet att deltaga med några rader.
Böckerna är fullspäckade med information om gångna tiders människor och de gårdar vilka de levat i, i många fall även med levnadsbeskrivningar. Trots lite sakfel här och där måste man säga att det är ett storverk HS har åstadkommit och böckerna kommer säkert att stå i många bokhyllor i flere generationer, så även forskningen till gagn.
Men jag måste tyvärr fatta pennan. Det visar sej att HS starkt är influerad av de ortnamnsforskare som hävdar byanamnet Finbys finska härstamning. Undertecknad är själv kvartsfinne så nån språkstrid tänker jag inte starta, men det är något i detta resonemang som inte stämmer.
På bokens första blad om Sunds socken poängterar HS följande: För den som vill hitta uppgifter om bebyggelsen i Sund under medeltiden, alltså den epok som börjar sägas infallit mellan omkring år 1000 och 1500 finns i princip bara två mer handfasta källor: skriftliga dokument och arkeologiska undersökningar. De skriftliga dokumenten är få. De genomförda arkeologiska undersökningarna ännu färre, om vi bortser från Kastelholms slott har inte en enda grundlig utgrävning av någon medeltida bebyggelse genomförts. Första gången vi möter Sund i det historiska källmaterialet är 1322. Vi kan konstatera att över trehundra av medeltidens femhundra år redan har passerat, vi har alltså inte en enda bokstav som berättar någonting för oss om Sunds historia under hela 1000, 1100 och hela 1200-talet, slut citatet.
Ja, än dock har ortnamnsforskare i öster och västerled med bestämdhet hävdat att Finby byanamn kommer av att finska inbyggare bebott byn. Var finns källorna till denna fasta övertygelse, i det arkeologiska materialet eller i någon skrift? Då någon skrift inte finns kan det ju inte vara därifrån. Det arkeologiska materialet finns kanske, sätt då igång och gräv! Man kan börja på Norrgårds kalvhage. Det gravfält från yngre järnåldern som undertecknad hittade i slutet av 70-talet. Ett fält om 34 gravkullar och en husgrund som inte var känt i sen tid på den s.k. dreijerska tiden. Hagen använde vi barn som fotbolls och höjd/längdhoppsplan. På min skriftliga anhållan uppsattes den informativa skylt som finns omnämnd i boken.
Nu skall vi titta lite på vad HS skriver om byn Finby. Jo sida upp och sida ner är han tvärsäker. Byn är `finnarnas` by, och byn beboddes av finskspråkiga människor, uttrycket återkommer ett tiotal gånger. Hur kan HS och de han hänvisar till vara så säkra på det? Vad finns dessa bevis, i Kalevala kanske? Nånstans måste ju denna vistelse satt sina spår.
Jag har under en lång tid funderat på varifrån namnet ”finnar” egentligen kommer. När myntades uttrycket. Vad säger de som fordom nedpräntat ord och visor och vad säger gamla sägner och berättelser. Hur kommer det sej att vi i hela Norden har orter med namn som börjar på Finn. Har det nuvarande finska folket en gång i tiden befolkat hela Norden? Ja, om vi skall tro ortnamnsforskarna så är det så. Hur kommer det sej att det finska folket på sin vandring till Norden inte tidigare lämnat ”finska” spår efter sej? Nej jag tror att det är därför att de tog det namnet till sej här. Ett namn som fanns sen urtiden i Norden och bars av detta områdes urinvånare, de som förr kallades lappar och är våra dagars samer. Dessa fredliga människor har i alla tider vikt sej för övermakten. De har retirerat norrut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar