Judarnas ghetto

Insändare i Nya Åland av den 31.1 år 2005

Flera förklaringar på "Ghetto"

I dagarna har vi ihågkommit den tid för 60 år sedan då de kvarvarande judarna och andra förföljda befriades från Hitlers dödsindustrier. Kvar finns ännu många i världen som lever och som hade genomlevt detta inferno. Inom vissa kretsar vill man förneka denna historia men vittnena är ännu för många bland annat den sojvetiske överbefälhavaren som ledde sina styrkor in i Aushwitz har på minnesdagen talat.

Ett uttryk jag funderat länge på är ordet "Ghetto". I veckan har Elvis Presley varit på tapeten och han sjöng ju om "In the Ghetto". Vi har hört uttryck som Warszawas ghetto och många andra sådana och då i samband med nazismens judeförföljelser i Europa under andra världskriget. Ordet kan även i alldagligt tal benämna modärna företeelser som "ungdomsghetto, knarkghetto" osv. och då i betydelsen ansamling av människor med anstrykning på något negativt. 

Då jag sökte litteratur i ämnet på Stadsbiblioteket i Mariehamn fanns endast ett par böcker som berörde ämnet och då endast marginellt. En sökning på nätet däremot gav tiotusentals träffar, mestadels engelsk och tyskspråkig men väldigt lite svensk information. 

Ur boken Venedig, av Marita Jonssson har jag plockat följande information:

"Venedig hade under medeltiden och renässansen en av de största och viktigaste judiska befolkningarna i Europa. I slutet av 1000-talet hade judar börjat slå sig ned på ön Spinalunga, nuvarande Giudecca. År 1516 fick den judiska befolkningen tillstånd att bebo en del av Cannaregio, il Gheto Nuovo. Det var en stadsdel som var väl avgänsad från övriga Venedig, oc som kunde stängas om natten. Den judiska befolkningen växte i takt med förföljelserna i övriga Europa. På grund av den begränsade ytan byggdes husen på höjden och här fanns både sex och sjuvåningshus. ordet getto antas komma från italienskans gettre-gjuta. I stadsdelen fanns nämligen järngjuterier och kom sedan att användas som benämning för judiska kvarter generellt.

Av en händelse råkade jag bläddra i några gamla böcker, Illustrerad Tidning från 1864 och hittade så denna målande beskrivninga av detta elände:

Påven Paulus IV utstötte dem  (judarna) från all gemenskap med den öfriga mänskligheten och inspärrade dem i en slags kollossal bur, hvari de ända till senaste tiden försmäktat. Höga murar och portar, hvilka bevakades, afspärrade här judeqvarteret helt och hållet från den öfriga staden. Portarna stängdes om natten. Man gaf denna stadsdel namnet Ghetto, hvilket, då man härlede det från det talmudska "ghet" vilket betyder "afsöndring". Detta var den 26 juli år 1556. 

 I detta elände förbelfvo Roms judar ända till det adertonde århundradet, då Innocentius XIII:s bulla pålade dem ett ännu hårdare ok. Denne påfve förböd dem nemligen att bedriva handel med annat än gamla klädesplagg, lumpor och gammalt jern. Påfven Benedictus XIV tillät dem 1740 att kommersa med nya kädesvaror. Ända dittills såg man dem ströfvar omkring på gatorna med sitt gamla skräp, ropande af alla krafter "hepp!", såsom uppmaning till de förbipasserande att köpa deraf. Om man viker in på någon av Ghettogaatorna finner man de arma judarene framför sina hus i full verksamhet. De arbeta på gatan och här sy och lappa de på sina trasor dagen lång. Det kan ej beskrifvas hvilken mängd av lumpor av alla slag, som här finnas hopade på hvarandra. Hela verlden synas der ligga sönderrifven. 

Under Gregorius den VIII:s tid förordnades att judarne strängt skulle tillhållas att hvarje vecka åhöra en kristlig predikan. På sabbaten kommo polisbetjänter till Ghetto och drefvo dem i kyrkan".

Ja, sådär fortsätter artikeln ännu mycket längre. I Hufvudstadsbladet av i dag läser jag en annan artikel: Hur kunde nazisterna hata judarna så? Elever i Helsinge skola skakar på sina huvuden. I en annan atikel försöker en professor förklara fenomenet, antisemitismen genom tiderna. 

Hur har då våra kristna ledare förutom påvarna agerat. Vad sade t.ex. Martin Luther om judarna? I ett av sina verk, "Om judarna och deras lögner" skriver han: Man bör inte visa något sentimentalt medlidande när det gäller att lösa " Det judiska problemet" Han förslår att man skall bränna synagogorna, förstöra judarnas alla böcker och förbjuda deras gudstjänster för att ddriva dem ut ur den kristna länderna en gång för alla! ( Luther 1920, III 535 ff)

Jag tyker dessa ord är bekanta och har visst läst dem någon annanstans.

Johan Granlund