Insändare i Åland den 25 januari 2001.
I medlet av 1500-talet föddes i det nuvarande Norra Bomarsund, på torpet Feela eller Fählöö som det också kallades, en person som inom Svea Rike ja kanske i hela Norden gjorde en märklig och enastående karriär.
Hans hem låg en liten bit ovanför det vi i dag kallar Laaksos viken men på nuvarande kartor benämns Vivasteby träsk. På äldre kartor från 1700-talet "Frisksjön, Östra eller Norra Sjöviken". Utmed denna urgamla väg genom Persnäs löpte den av lantmätare Norrstedt benämnda vägen "Sunds Gränden" som hade sitt slut vid Skarpgården det nuvarande Bomarsunds gård. Denna tid hade ännu inte väg byggts fram till det som i dag heter Bomarsund och där postbryggan sedermera byggdes. Därav namnet "Sunds Gränden".
Anders Andersson Norrsteds skattläggningskarta över Persnäs område uppgjord år 1765.
Vi ser här längst upp Feela torpet som numera kallas Karongäla.
Till höger ser vi gårdarna Lagmans och Markusas, samtliga avlägsnade vid den stora folkomflyttningen år 1811-1813 då ryska militärstrateger planerade för det stora fästningsbygget.
Riksens sekreterare
Av en ren tillfällighet stötte jag på denne Mickel Olofsson i en av framlidne Erik Bertell skriven artikel i Åländsk Odling. Bertell hänvisar till några anteckningar gjorda av Carl Ramsdahl. Enligt dessa uppgifter skulle Mickel Olofsson efter sin död den 9 juni 1615 ha sin gravplats i Börje kyrka i Uppland. För att få dessa uppgifter bekräftade fick jag via vänner i Sverige bl.a. Harald Andersson i Ronneby, del av en artikel i Upplands Fornminnesförenings årsskrift från år 1876.
Jag kontaktade då kansliet för Börje församling för att få dessa uppgifter bekräftade. Efter ett tag fick jag ett brev av en person insatt i dessa frågor. Man var faktiskt ovetande om i församlingen om Mickels levnadshistoria. Man hade där länge undrat över vem som låg där begraven invid högaltaret.
I publikationen från år 1876, Upplands Fornminnesförenings tidskrift står följande om gravhällen i kyrkan: Här under ligger begraven, Erligh wälwijs oh welbtrod man S Michel Olofson: Kon. May och Rijksens secreterare hwilken i Herranom afsomnade den 4 juni Anno 1615.
I en fotnot framgår följande om honom: Mickel Olofsson till Bergshammar och Marsäng, var konung Johan III:s sekreterare år 1580 och senare hertig Karls kansliförvaltare. Kommissareie vid fredsunderhandlingarna i Systerbäck 1606, riksens sekreterare 1612, bisittare i Svea Hovrätt 1614, gift med Anna Simonsdotter. Änkan får under frälsefrihet behålla Sommero i Föglö, (Sommarö), och Fårö (Karongäla) i Sunds socken på Åland. Deras dotter Marina Mikels Dotter var gift med Edle och Elb. Shrister Sjöbladh till Bergshammar och Hesselby. Fordom "Liutnant i Smolands Rytarie".
Via internet fick jag sedan kontakt med personer som ledde mig till den fullständiga redogörrelsen över Mickel Olofsson och hans verksamhet. I en förtjänstfull artikel av Lars-Olof Skoglund publierad i Svenskt Biografiskt Lexikon plockar vi följande:
-Efter att endast ha genomgåttt den så kallade latinskolan anställdes han som skrivare i hertig Karls kansli. Medföljde som sådan hertigen på hans bröllopsresa till Tyskland 1579. Efter att ha avancerat till skrivare 1592 ansågs han vara en av de främsta bland dessa. Han hade hand om de viktigaste handlingaarna i det furstliga kansliet. Åren 1594-98 vikarierade han häradshövdingarna i Oppunda och Villåttinge härader. I de många tvisterna mellan Karl och rådsherrarna samt vi förhandlingarna med Sigismund hade Mickel Olofsson en medlande roll. Att Mickel var en inflytelserik tjänsteman bevisar de många skrivelser han mottog av högadeln, vilka bad honom främja deras ärenden hos Karl. Mickel fungerade som kontaktman mellan rådsherrarna och hertigen samt deltog i den av Karl inkallade men av rådet bojkottade riksdagen i Arboga 1597.
I samband med Sigismunds krigståg till Sverige deltog Mickel som Karls förhandlare och protokollförare. Var verksam i den pågående riksdagen där kungen Sigismund, förklarades avsatt. Inför den kommande uppgörelsen med högadeln och de kungatrogna hade Olofsson en ledande roll. Inför de kommande domarna ska han tillssammans med en kollega haft i uppgift att meddela de från livet dömda och deras förberedelser inför döden.
Styresman
Efter att år 1600 ha deltagit med krigshären till Estland sändes Mickel tillbaka med så stora maktbefogenheter att han har betecknats som "hemmaregeringens egentliga styresman". Från 1603 blev han insatt i slottsloven för Stockholms slott med befogenheter över de underliggande länen. Som ståthållare var han ofta bisittare i rådhusrätten i Stockholm. År 1604 ingick han i lagkommissionen för att revidera landslagen. Mickel användes även i diplomatiska uppdrag, särskilt i förhandlingarna med Danmark som inflammerats efter Sigismunds avsättning.
I förhandlingarna vid Systerbäck med ryske tsaren hade Mickel en ledande roll. Efter Karls död 1611 ersattes de flesta av hans kolleger på Stockholms slott men han var den ende som kvarstod. Nya män av adel tillträdde.
Mickel Olofsson hade synbarligen förstått att hålla sig väl med de nya makthavarna med Axel Oxenstierna i spetsen, vilken hade ett gott förtroende för honom. Mickels följande fullmakter har ansetts tyda på en jämbördig ställning med kanslern. Vid inrättandet av en ny överdomstol 1614 föreslogs Olofsson av Oxenstierna som ledamot av den nya hovrätten. I hovrätten verkade han i ca 1 år då han efter en veckas sjukdom avled i juni följande år.
I eftermälet betecknas Mickel Olofsson som Karl IX:s beprövade trotjänare, dennes handgångne man och verktyg. Han skiljde sig från sina kolleger i sin politiska överlevnad vid tronskiftet 1611 på grund av personlig smidighet i umgänget med rådsaristokratin.
Mickel Olofsson adlades inte men erhöll av Gustav II Adolf donationer på frälsevillkor.
Slut uppsatscitatet.
Att Mickel Olofsson inte fått en mera framträdande roll i den åländska historieskrivningen är för mig en gåta. Mickel Olofsson framstår tillsammans med Petter Ålänning som de skarpaste hjärnorna härstammande från Åland som gjort karriär i gamla Svea Rike.
 |
| Mickel Olofssons grav intill högaltaret i Börje kyrka i Uppland |
Johan Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar