tisdag 23 augusti 2011

Mina kompositioner

Harmoni (segrare i Ålands meloditävling år 1995)

EN GÅNG DET SPELAS UPP TILL DANS MED DRAGSPEL O FIOL
DET VAR LÖRDAGS DANS EN KVÄLL PÅ HÖGANLID
OCH POJKARNA O JÄNTORNA DE STOD DÄR RAD PÅ RAD
"MAN EJ GLÖMMA KAN SIN JUVLIGA UNGDOMSTID

REFR
Harmoni harmoni
då med dragspel o fioler så dansa vi
Harmoni harmoni över berg o dal då hördes den melodi

DEN KVÄLLEN FANN JAG VÄNNEN KÄR JAG LEVT MED ALLA DAR
VI HAR ALDRIG GRÄLAT ÄN PÅ DESSA ÅR
JA JA MINNS MED VÄRME TANGONS RYTMER SOM DE VAR I GÅR
NÄR JAG SADE SISTA DANSEN DEN BLIR VÅR

REFR

O TÄNK NU BLIR DET DANS IGEN MED DRAGSPEL O FIOL
ÅREN GÅTT OCH JAG HAR MIST MIN HJÄRTANS KÄR
JA JA STÅR DÅ SJÄLV MED POJKARNA OCH LYSSNAR TÄTT INVID
FAR JAG KANSKE HÖRA UNGDOMENS MELODI



HEMLÄNGTANS VALS (tvåa i Ålands meloditävling år 1993)


Hemlängtans vals

Hela Åland emot oss ler
Alla vågor en hälsning nu ger
Varje björkhage vitsippa har
Alla minnen jag ännu har kvar
I min barndom du allt för mig blev
Det var längesen jag till dej skrev
Hemmets härd finns ej mera
Bara grunden står kvar

Kom min kära, hemlängtan bära
Kärlek och vindar leder oss hem
Kom min kära, hemläntan bära
Kärlek och vindar leder oss hem

Ingen plats på vår arma jord
Är så skön som vår fagra nord
Öar fjärdar och vikar och sund
Ängar hagar och åkrar och lund
Uti natten vi dansar och ler
Kära sol som här aldrig går ner
Blommor flätas på ängen
Livets glädje vi ser.

Jag lämnat har min hembygd....

Kom min kära....
Kom min kära...

-------------------------------
Följande låt skrev jag en sommarkväll då jag blickade ut över Slemmern
från min balkong på Trädgårdsvägen i Strandnäs.
Vi spelade den sedan många gånger med Boje och Johan på de olika danserna och kalaserna i var på under 15 års tid.





MIRAMARDRÖMMAR

Invid havets låga strand stod ett fint gammalt hus
Ja det låg där en bit uppåt land
Där du kanske en gång sjungit sommarens sång och med vänner känt kärlekens rus

refr:
Du var ung du var glad, hej nu tar vi oss en till,
inga sorger i världen jag gör nu vad jag vill

Stadens namn Mariehamn ingen plats Norden har
så stor skönhet jag älskade dess namn
Där vi alla en gång har hört påfågelns sång "I afton dans" på Miramar

refr:

Du var ung du var glad, hej nu tar vi oss en till
Inga sorger i världen jag gör nu som jag vill

Förr så tog vi oss en dans för vi hade ju vår changs
Twist again och Chanson Damour
Violin och gitarr, bas och "dram" så sjung Madame!
flygeltoner som fick oss ur balans

Musiksolo,refrängen

Nu vid Slemmerns småbåtshamn står ett grått annat hus
Var är tornet, verandan och bersån
Jag hör annan musik som är bara sus och dus
Ge mig notan och tack för detta dån

Refr.
Ja nu hörs annan musik i ett helt annat hus
ge mig notan och tack, det är bara sus och dus

Natten blev lite lång vill ej höra deras sång
Ge mej notan och tack för denna gång

-------------------------------------
Nedan följer sångtexter jag skrivit till andras kompositioner



EN VÅRKVÄLL

Melodi: Karl-Erik Mattson, Gölby Åland 
Arr: Rainer Karlsson
Text: Johan Granlund









Det finns en sång som jag gärna vill sjunga
Den handlar om kärlek och vår
Bäcken som leende dansar, lunden i brudstol nu står
Av alla dofter jag känner, ängsmarkens helt mej förför
Storspovens drillar och lärkan som leder en hundradetals fågelkör

refr:
Ur alla fåglars hals man hör en vårkvällsvals
Som tar mej med i bäckens dans
Vad fin musik de ger, nu vill jag höra mer
Nu är det vår mitt hjärta ler:

omtag vers
Jag minns den gång jag hörd ejdrarna sjunga
Aouååauå, ådorna svara så lugna kåkåkå kåkå kå kåååå
Det finns ju ingenting här uti världen,  nej ingenting här uppå jord,
som mäta sej kan mot den härliga plats som vi har här uti höga nord


Hör nu min Anna kär, se vad jag funnit här!
Hela min längtan står till dej
Vill du bli min i vår så säj
Kom i min famn min vän
Känn hur jag älskar än
Hela vår framtid sen skall bli liksom en vårkvällsmelodi.

------------------------------

Gryning

Melodi: Brage Eriksson, Mariehamn
Arr: Rainer Karlsson
Text: Johan Granlund


En dag skall morgonsolen le
I allt en ljusning vi nu se
Himlarna oss skänkt
Allt vad vi har tänkt
Fred på vår jord nu har vi ro
Min sång i gryningen till dej
Nu nattens dimmor skingrat sej
Havet som vi ser
Nu ger oss allt vi ber
Vinden har vänt mot land

Nu kan vi minnas
Vackra drömmar
Le och dansa här
Vi drömt om kärlek
Fri som vinden
Gryningen är här

-----------------------------------

Sentimental tango

Musik Rainer Karlsson
Arr: Rainer Karlsson
Text: Johan Granlund


Nu har alla vinterns stormar mojnat det är vår
Vill nu ta min pojkes hand och ögat får en tår
Vandrar ner mot strandens bodar, ser du vad jag har?
Minnen ifrån mina barndoms da´r

Varje gång jag tar en liten barkbåt i min hand
Minns jag hur vi täljde dem, men missade ibland
Vinden ville föra den till världens alla hav
Seglet var för stort, den gick i kvav

Refräng: Sommar sol och vilda vågor rullar in mot strand
Måsens skri mot häll och stenar ekar upp mot land
Alla mina barndoms somrars minnen finns nu kvar
Sparade i själ och sinne nu till äldre dar

Sommar sol och vilda vågor..........

Vinden ville föra mej till världens alla hav
Seglet var för stort för mej, jag nästan gick i kvav
Alla är vi segelbåtar täljda av en hand
Längtar till ett fjärran okänt land

Vart jag än i världen vänder, Åland hemmet är
Inget utav världens stränder har jag lika kär
Alla mina barnasomrars minnen har jag kvar
Sparade för mina gamla da´r.

Sommar sol och vilda vågor..................

-----------------------------------

Höstvals

Musik: Gustav Bergman, Hammarland
Arr: Rainer Karlsson
Text: Johan Granlund

Det är så skönt här höstlöv falla
Få vandra ut i skog och mark
Ut på stigar förr man trampat
Känna doft av gran och bark
När höstars flyttstråk kalla
Till fågels andra hem
Ej motstå kan sin längtan
Sjunger sången om igen

September månens skimmer
Den rör en sträng i mej
Jag ser på den och viskar
Du är min jag älskar dej

Nu är det livets midnattstimme
En liten tid vi mörker har
Lika säkert skall du finna
En strimma hopp det finnes kvar
Ur morgondisets slöjor
Nu solen åter ler
Den bär dej genom livet
Prisa Gud och gråt ej mer

Septembermånens skimmer........

Må varje höstkväll för mitt sinne
Bli lik en fyr som lyser klar
Som ett ljuvt oh vackert minne
Ifrån mina ljuva ungdomsdar
Den kärleksglöd du skänkte
Brinn eld som värmer mej
Du är min stora kärlek
Du är min jag älskar dej

Septembermånens skimmer.............

Tänk om all himlens klara stjärnor
Skänkte sin varma glans till mej
Aftonens rodnad den gömmer
Det som dagen gömt i sej
Inne i hjärtan som gråter
Dallrar en ton i moll
Men i själar som sjunger
Är det sol, det är vår, det är sång.

----------------------------------







Stockstugorna till Djurgården i Stockholm från Åland

Att ålänningarna salufört det mesta av det man producerat till Konungariket Sverige är välkänt men att man levererat hela hus var för mej en nyhet.






Vid studium på nätet angående den s.k. Djurgårdsstadens historia och kvarteren vi i dag känner runt Gröna Lund kan man läsa följande:
Man kan sätta ett exakt datum - 14 sep­tember 1667 - då beslut fattas att lägga grun­den till det som ska bli Djurgårdsstaden. Men historien börjar redan ett par årtionden tidigare.
 
Enligt 1644 års sjöartiklar skulle flottans manskap får fri sjukvård då de blivit sjuka eller skadat sig i tjänsten. Ofta sändes de då till hemorten för att få vård i stället för att vårdas av kronan, men så småningom fann man det nödvändigt att uppföra en vårdin­rättning i närheten av skeppsgården i Stock­holm. 
Drottning Kristina skänkte 1646 en tomt till Amiralitetet avsedd för just en så­dan vårdinrättning - ett krigsmanshus - på Ladugårdslandet, men av olika anledningar dröjde det ända till 1667 innan bygget kom till stånd. Den 14 september beslutar Amirali­tetets Krigsmanshuskassa att beställa ett antal timmerstugor från Åland att uppföras som sjukstugor för båtsmän. Nu hade tomten på Ladugårdslandet bytts mot en ny tomt på Val­mundsön, som Södra Djurgården då kallades. Tomten var en smal och bergig strandremsa utanför staketet till den kungliga jaktparken.

Djurgården eller dess förra namn Båtsmansstaden. Karta från 1736




I en artikel ur Word Press.com Djurgårdsstaden kan vi läsa följande:
År 1646 tog Drottning Kristina initiativet att här inrätta ett sjukhus och bostäder för sjömän.
År 1667 tjugoett år senare beslöt man att uppföra några stugor för sjömännens sjukvård.
Av Kronans inkomster skulle årligen utbetalas 1500 daler silvermynt till sjukstugorna.
Stugorna 14 till antalet anlände från Åland år 1668 vilket anses vara årtalet för Djurgårdsstadens tillblivelse.
Stugorna sattes upp på den plats kring en fyrkantig gårdsplan just där nuvarande Allmänna gränd gränsar till Djurgårdsvägen. 

Man får antaga att tranviksborna även i detta fall var leverantör. De innehade expertisen. Tranvik ligger endast 5 km från Kastelholms slott varifrån beställ­ningen troligen kom.


Timrat i Godby den 23 augusti år 2011 och
hyvlats den 25.12.2023

Johan G. Granlund

Kyrkans som byggdes i Sund - Tranvik för snart 400 år sedan

Då jag var barn hörde jag gubbarna i Finby skämta om huru stora skogar Tranviksbön­derna innehade. De var så enorma och djupa så att bönderna inte visste var de började och slutade. Inte för inte finns ju Ålands högsta gran numera i byn.





Iniö kyrka i dag

Men att man en gång i tiden varit kyrko­byggare och levererat produkten för uppmontering på plats, var för mej en stor nyhet.

I jultidningen "Den signade dag" skriver pastor Rafael Weckström år 1945 följande:
"Några reflexioner kring en skärgårdskyrkas öden"

Första gången ett kapell i Iniö omnämnes är 1557 i samband med den S.k. silverskatten. Iniö var sedan 1554 kapell under Töfsala. Synbarligen åsyftar hävdatecknaren samma kapell, då han i "Inniö Kappells Bookh" från år 1641 - 1738 förtäljer bl.a. följande: anno 1642 Blefmedh Capell Bönderna af tald t om edt Nydt Capells Uphugning, efter det gam­bIa ähr aldeles förfallidt och ståår på et wådt rum, at grifterna med h Watn fulla blefvo ...

Det nya kapellet timrades på Åland i Sunds socken, Tranvik by, och stockarna fraktades
samma år på fyra Iniöskutor till sin nya plats vid "Åssledahls Wijk, lithet Uth ifrån Byin. (Norrby).

Kapellet kostade 130 daler kop­parmynt. Löjligt litet säga vi. Men på den tiden var det en stor summa för de fattiga kapellborna. I kapellets kassa fanns endast en bråkdel av summan, men byns samtliga bönder, endast 34 obetydliga hemman, sam­mansköt 1 daler 16 öre kopparmynt var. För dem som ägde skutor, var det även en heders­sak att gratis frakta kapellet från Åland. Med sitt nävertak, sitt enkla träkors på taket, sina små, blyinfattade fönsterrutor och sin lika anspråkslösa inredning, kunde det ej på långt när mäta sig med fastlandskyrkorna, men det var dock det dyrbaraste de fattiga kapell- borna ägde. Med rörande pietet och under stora uppoffringar gjorde de allt som göras kunde för att vidmakthålla sitt tempel.

Men snart skymde det till kväll i kapellets historia. Efter nära 150 års tillvaro var det så illa åtgånget av tidens tand att det måste ersät­tas med ett nytt. Härom berättar hävdateck­naren bl.a. följande:

År 1790 den 1 maji blef uti allmän sockenstämma gamla träkyrkan ansedd wara så bristfällig och förfallen att en ny kyrkobyggnad, med första borde företa­gas.
Och med nya kyrkans tillkomst hade det i Tranvik byggda Iniö-kapellet spelat ut sin roll.

Sankt Knuts gille på Åland



Sigillet. Detta sigill med Sankt Knut som bär spiran och äpplet finns på det stora Alandia-sigillet.
Ur boken "Matts Dreijer BO år'.


Ett mycket vackert si­gill finns förvarat i Na­tionalmuseet i Köpen­hamn. Sigillet har om­skriften S' CONVIVI SANCTI KANUTI DE ALANDIA, det vill sä­ga sigill för St Knuts gille på Åland.

Centralmotivet är en tro­nande St Knut med i vän­ster hand spira och i höger riksäpple samt bakgrunden beströdd med sexuddiga stjärnor. St Knut helgonför­klarades år 1170.
I mitten av 1100-talet började de danska köp­männen samordna och stödja varandra i form av gillen. Detta var nödvän­digt för att säkra transpor­ter, skaffa lagerutrymme, ha kontakter med fjärran marknader i det stora sjöri­ket Danmark. Man tog då som brukligt var ett helgon som skydd, i detta fall St Knut.

På det danska National­museets minnesutställning för Kalmarunionen 600 år (1997) visades stampen som en illustration av ett Knutsgille på Åland.

Vad gillena gjorde
Vad sysslade då förövrigt dessa gillen med och var på Åland kan de ha haft sin verksamhet?
Låt oss se vad statsarki­varie Reinhold Hausen skriver i ämnet:
"I det medeltida sam­hällslifvet med dess i många afseenden ännu outvecklade förhållanden intogo gillena, såsom kändt, en mycket betydan­de plats. Det var så ofta in­dividen vare sig genom eget förvållande eller på grund av yttre omständig­heters makt kände behof av nästans hjälp och stöd. Ett tillgodoseende av detta be­hof kunde städse påräknas genom förvärf av medlem­skap i ett gille. Ty gillena voro i-främsta rummet för­eningar för inbördes skydd och tillvaratagande av ge­mensamma intressen. Men gillena afsågo äfven att ehuru som det mesta un­der medeltiden byggda på religiös grund, bereda sina medlemmar tillfälle till gla­da sammankomster, där man bänkade i förtroliga lag, under kvädande af sånger drack minnesbäga­re till helgonens, framför allt gillets skyddshelgons, ära och njöt en angenäm samvaro, präglad av den ti­den höfviskhet, som icke plägade utmärka den ti­dens kroglif. I detta afseen­de hade dessa föreningar ock en stor uppfostrande betydelse".

Köpenskap och handel
Hausen berättar sedan att Knutsgillet var ett gille för köpenskap och handel. Gillena blomstrade under 1200-talet närmast i de större kulturcentra och i städer. Vid reformationens omvälvningar dog de flesta gillen ut efter i många fall, rena förföljelser. All hel­gondyrkan skulle utrensas. I egentliga finland känner man till fjorton gillen. Till och med i Kyrksundsskär i Hitis är ett gille känt. Vad beträffar Knutsgillet på Åland anser han det vara det äldsta i hela landet, och sigillstampen den dåtida enda som återfunnits.

Som vi alla känner till har ett sigill till dykt upp. Vid utgrävningar i Uppsala fann man ett sigill som vi­sade sig vara sigill för den helige Johannes gille i Salt­vik. Vi har alltså två vackra sigill från Åland, men mycket för att säga ingen alls kunskap och doku­mentation från dessa gil­lens verksamhet.

Vid Finströms kyrka
Invid Finströms kyrka, i da­len strax före vägens stig­ning mot Storbacken finns på vänster sida en hage be­nämnd Gilleshagen, eller Gildershagen. Dessa gillen hade ofta en jordlott invid kyrkan eller ett hus, gilles­stuga, vari man samlades. Ifrågavarande Gildershage omtalas redan på 1600-ta­let som hörande till Fin­ströms kyrkoherdebol.





Gilleshagen på en skattläggningskarta från 1700-talet

Som jag tidigare berört fungerade de medeltida gillena i stor utsträckning som ett sällskap för inbör­des hjälp och beskydd. Som ett medeltida assu­ransväsende, social omtan­ke om nästan. Man bistod varandra vid fattigdom och död, vid sjöolyckor, förlust av fartyg och handelsvaror. Man ställde upp för varan­dra i rättstvister inför ting­et, ett nutida advokatyr. Själamässor, helgondyrkan och gudstjänstbesök hörde till vardagen. Men inte bara det. En genomläsning av gillesstadgan är en fröjd för ögat. En gillesmedlem fick t. ex. "inte somna vid bordet förrän "minne bars" eller lägga sig på bänk, icke hårdraga kvinnor, ej kväda med hatt eller luva på hu­vudet, ej spilla öl mer än man kunde täcka med hand eller fot, icke giva upp (spy) vad man förtärt och icke heller i gillesstugan fö­ra sitt tarv".

Vid gillesstämman ut­bragtes olika skålar, "skänktes minne" intogs stående med blottade hu­vuden, "högsta minne" av­gavs för gillets skyddshel­gon samt det omtalade "minne bars". Osökt kom­mer här jämförelsen med helan, halvan och tersen.

Tjugondag Knut
En på Åland mycket stark tradition· är "Tjugondag Knut sopas julen ut". Har vi här en fin tråd till Knutsgillet? Knut Lavard, Knutsgil­lenas ursprungliga skydds­helgon mördades 7 januari 1131. I gammal tid slutade julen i samband med tret­tondagen 6 januari. Knut Lavard hade i den nordiska katolska kyrkan två helgon­dagar, den 7 januari och den 25 juni. Någon gång under tidens lopp har man missförstått placeringen av Knutsdagen och lagt den till 13 januari istället för 13 dagar efter jul. Eftersom den 13:e är tjugo dagar ef­ter jul har man så småning­om börjat tala om "Tjugon­dag Knut".

I södra Sverige finns ett flertal St Knutsgillen, en del med obruten tradition. På Internet kan man finna St Knuts gille i Ronneby med egen hemsida.

 



Lantmätare Braxéns karta från 1700-talet för Finströms Kyrka. Invid träsket finns Gilleshagen markerad



Gillat i Godby den 23 augusti år 2011

Johan G. Granlund