Vackra ryssen Gonja i Lövviksskogen

Simon Sogonjak

Jag och min hustru Marina Sapronova från St: Petersburg, har av min äldste son Jampe fått ett angenämt uppdrag: Sök reda på min mors farsfar Simon Sogonjak som försvann under oklara omständigheter 1918 i "Den stora oredan!" 
Vi talar nu om tiden efter första världskriget som även sträckte sina armar till det demilitariserade Åland.

Men vi börjar i Gölby, exakta tidpunkten  för då Simon anlände är i skrivande stund oklar. Det kan vara redan vintern 1915 eller någon gång under år 1916. 
Över isarna kommer 1915 den första kontingenten ryska förband  och året därpå huvudstyrkan som bestod b.l.a. av "Automobilavdelningen". Det är enheter ur den ryska marinen och kustartilleriet. Största delen av manskapet var egentligen ukrainare.

Bilkommandot i Västerhamn

Det visar sig att Gölby i hjärtat av Åland är intressant för dessa styrkor. I bykärnan finns en gård, Norrgårds som verkar mest passande för herrarna. Man frågar inte om lov utan påstår att man behövde hela huset. I gården bor familjen Dahlblom med husfar som är sjuklig och mor med 7 små barn. 

Gänget är samlat, Simon i vit mössa till höger om Ztek i bildens mitt

I samma by finns en annan gård, där bor de tre unga flickorna Borg. Den ene av dem Edit, hon förälskade sig i Simon med efternament Sogonjak, från Ukraina. Hon gifte sig med den vackraste och finaste av alla. Simon var garnisonschefen Zteks närmaste man  i  "Automobilnij kommanda". Alexander Ztek var omöjlig att få för han var gift och hade sin fru, Ginja, med sig  tillsammans med sonen  Bronja.
Nämnas kan är att bland de på Åland varande ryska styrkorna under denna tid så gifte sig fem med åländska kvinnor och fyra av dem kom från Gölbygarnisonen. Edit var således en av dem.

Automobilnij kommanda i Gölby


Vi ser här hela bilkommandot samlade framför ett av transportfordonen. Vår Simon står exakt bakom de två killarna på Indian motorcykeln med vit mössa och chaufförsglasögon.

I en nyutkommen bok skriven av Kenneth Gustafsson ser vi en del av automobilförbandets medlemmar och där man transporterar en stor artilleripjäs. 

På pastorskansliet i Jomala församling finns vigselboken. Vi skall nu ta oss en titt i den. Där framgår att den 14 oktober år 1917 gifter sig bonddottern Edit Jenny Borg (28 år ) från Gölby no. 2 med maskinunderofficieren vid automobilavdelningen Simon Feodorovitch Sogonjak (27 år) från Tjernigovska guvernementet i Ryssland.
Vi öppnar en annan bok, födelseboken i arkivet. Där står att den 25 augusti år 1917 föds en son, Alexej.

Alexej skulle få flera kusiner.

Den pojken, Alexej Ekman var min svärfar, far till Rose-Marie från Ämnäs i Finström. Det var Jampes morfar. En mycket intressant person. Kort och satt med grov kroppshydda , smala ben men starka armar med enorma nävar. Stundom lugn som en filbunke men som i ett ögonblick kunde bli en ursinnig tiger.
Men nu vill vi alla veta sanningen om vart Simon tog vägen för han försvann nämligen i "Den stora oredan" år 1918 och har aldrig därefter hörts av. Vi vill ha tag i hans minne, var exakt i Ukraina var han född, har han sin släkt kvar där och vilka är de?

Enligt uppgifter transporterades de ryska styrkorna bort från Åland i olika omgångar beroende på varifrån i det ryska riket de härstammade. De ukrainska soldaterna fördes via Eckerö till det svenska slagskeppet Sverige som där låg förankrat, och fördes så via Sverige till sitt hemland. Frågan är om Simon fanns med i den transporten?

På bilden ovan ser vi Alexej Ekman som andra från höger. Hans syster Saga står andra från vänster.

En för några år sedan, gör jag en naturvandring med Christer Carlsson f.d. redaktör på Ålandstidningen och etnolog Conny Andersson. Vi ville gå längs vandringsleden som löper igenom norra Finby emot Lövvikbergen. Där har Conny mycket att visa på bergskrönen. Vi har en vidsträckt utsikt över byarna Finby, Domarböle och emot det sägensomspunna Lövvikhemmanet. 

Uppe på ett av krönen, på Boberg, ser vi ett stort kummel och där säger Conny att ryssarna hade någon form av postering. Vi går längre fram på stigen och så plötsligt säger han: Ja här är grottan som det lär ha bott en ryss i under första världskriget och man kallade honom för Gonja. Jag började fundera på namnet, det lät på något vis bekant, men jag kopplade inte just då..

Grottan på Lövvikbergen. Småstenarna är ditlagda av människohand.

För en liten tid sedan bläddrade jag i Connys uppsats, "Kring kyrksunden". I slutet av uppsatsen kom jag till en rubrik, "Boberg under senare tidevarv". Jag läste med stigande intresse: Fru Elin Karlsson, (f. 1910 i Lövvik, numera bosatt i Strömbolstad) berättade för mig att grottan redan i hennes barndom var förtäckt. Hon minns att de som barn var rädda för att gå dit, de trodde nämligen att någon bodde där. Under första världskriget hade ryssarna ett spaningstorn av trä uppe på berget, varifrån man har god utsikt över norra Sund och Orrdalsklint. Uppe på berget finns fortfarande stenkonstruktioner, vilka tyder på någon form av spaningsverksamhet. 

Elin har också många minnen av vardagen i  ryssarnas närhet. Soldaterna kom ofta ner till gården för att få bröd. Folk berättade att ryssarna spanade med kikare uppe på höjden, så barnen gömde sig i buskarna för att inte synas. Så småningom anlände tyskarna till Åland. De letade efter ryssarnas krigskassa. De vände nästan på varje sten i skogen berättar Elin. En ryss som hette Gonja, blev kvar efter att de andra antingen blivit tillfångatagna eller hunnit fly. Gonja kunde lite svenska och han trakterade balalajka på ett ypperligt sätt. Detta instrument hade han tillverkat själv. På dagarna gömde han sig i skogen och nattetid sov han i gården. han försvann efter ett halvt år. Elin antar att tyskarna fångade honom. Det är troligt att Gonja höll sig gömd i grottan. kanske ryssarna även använde den som förvaringsutrymme för t.ex. ammunition. Dess närhet till bergstoppen talar i alla fall för att de kände till även detta utrymme.

Stackars Gonja, hade du kallt där i grottan, hur fick du mat? Förstås fick du mat i Lövvik. Och visst kunde du lite svenska, du var ju gift med en gölbyflicka och hade en liten son  Alexej, som du skulle "datja" med. Att spela balalajka, det var viktigt för dej och den lämnade du inte efter dej. Du smög dig även till Gölby någon natt och hälsade på frun efter att Alexej fötts, det är ju helt naturligt.

Jag kommer att hitta dej en vacker dag!


Johan

Vi har under våren varit i kontakt med det Ryska statliga arkivet för marinen i St. Petersburg och efter en lång väntan fått tag i detta dokument. Här finns angivet personer som deltog i Gölby "Automobilkommanda"

I detta dokument hittade vi då underofficer Simon Feodorovits Sogonjak. Gick in i armén år 1912

från Tjernigov provinsen  i nuvarande Ukraina, Nezhinskiy distriktet, residensstaden Talalaevskoj och byn Senjoki (Sinjakov) och översatt till svenska Blåmärket.

 Här framgår att han var bondson.

 Dokumentet undertecknat den 1.6 år 1917 i Mariehamn och har nummer 401.

 Ett annat register över militärkommandot på Åland den 1.6 1917

Här framgår att Simon var ogift, och fungerade som förste underofficier för maskinrummet och gick in i armén år 1911.
Registret upptar sammanlagt 81 personer.


Nu har vi från arkivet i St. Petersburg fått mera information om Simon Sogonjak. Vi har nu hela hans militära karriär kartlagd fram till det han kom till Åland och Gölby.

Texten på pärmbladet lyder i översättning ungefär: Förteckning över sjömän inom Ryska Östersjöflottan.

Här har nedtecknats de första uppgifterna om Simon då han gick in i armén den 7 november år 1911.
Simeon Feodorovitj Sogonjak.
Kommande från: Chernigov, provinsen Talaevskij och byn Sinjakov.
Född den 27 januari år 1890
Längd 172 cm och 88 cm över bröstet
Religion: ortodox, ogift, kan läsa och skriva
Yrke: Smed
Utses att tjänstgöra i Baltiska flottan.

s 

 I detta dokument finns bokfört alla Simons tjänstgöringar, befordringar o.s.v. Här framgår att han tjänstgör som II matros den 19 februari och den 21 mars samma år går han i en kurs i maskinlära. Redan den 7 april står han antecknad som befäl på skolskeppet Ocean. Detta skepp blev sedermera efter revolutionen omdöpt till Komsomolets.

.
Den 1 april står han som befäl i maskin för fartyg i I mindivisionen.
Den 4 mars år 1913 fick Simon en bronsmedalj till minne av ätten Romanovs 300- åriga dynasti.
Den 28 april år 1914, utexaminerad underofficer.
Den 1 januari 1915, utnämnd till I underofficer av I graden för sjömän
Den 23 februari år 1916 avresa till Automobilkommanda och Åland
Den 1 januari år   1917 utnämnd till I officer i militären.

Ja här har vi beviset på det som har berättats om Simon att han var chefens högra hand.

I eftermälet efter dessa "ryssar" som gifte sig med åländska kvinnor har det sagts att de blev tvingade att lämna Åland även fast de hade barn med sina hustrur. En sådan var Simon. Han försvann. Men vart?
Då jag arbetade med min bloggartikel om Vita Björns märkligaste fånge Lev Kamenev fann jag i boken "När Finlands öde avgjordes" några skildringar från Frihetskrigets dagar en tioårs-jubileumsbok följande information skriven av t.f. landshövding Hjalmar von Bonsdorff, som den 5 mars 1918 hade just anlänt till Åland:

På redden (Eckerö) lågo svenska pansarskeppet Sverige med amiralen greve Ehrensvärd, en svensk kononbåt och ett par handesfartyg samt närmare land tyska slagskeppen Rheinland och Westfalen, förande konteramiral Meurers flagg. Dessutom låg där en stor tysk transportångare, varifrån hästar, furage och ammunition som bäst lastades ut på isen. Från land åter kom den ena skaran ryska soldater efter den andra och samlade sig under sina respektive ryska, ukrainska, polska, estniska nationalfärger för att inskeppas på den väntande svenska båten för vidare befordran över Sverige till sin hemorter.

Frågan man ställer sig, var Simon med vid detta tillfälle eller höll han sin undan?
För att bringa klarhet i frågan tog jag kontakt med riksarkivet i Stockholm och de meddelar mej i ett mejl den 1 juli år 2016 att det finns listor på alla dessa soldater i deras arkiv.
Det är nu för mej att göra en "stockholmsresa" igen då.

Karasjåat i Godby den 4 juli år 2016

Johan Granlund