Jesus sista vandring med sitt kors på Via Dolorosa och Veronicas svetteduk.
Begreppet "Vite Krist", dök upp i min tankevärld för en tid sedan och jag begriper inte varför jag inte kunde släppa tanken. Var hade jag hört talas om detta förut, var det i någon pojkbok jag läst som barn kanske? Men jag beslöt att gräva lite i saken och har kommit fram till följande resultat. Ämnet var betydligt större än jag först tänkt mej och dessutom religiöst, så den som ledsnat redan nu kan blinka sig fram till någon annan artikel i listan.
Vad är det här för en herre då? Jo, Odins pojken, Tor med hammaren och han är rödklädd. Med gnistrande ögon slår han sig fram i sin strid med fienderna. Dessa färger vitt emot rött kom så att dominera i flera hundra år i Norden.
"Vite Krist" var benämningen på den nya kristna läran som så sakteliga vann insteg i vår gamla nord. De kristnade skulle döpa sig i något vattendrag eller någon källa. Den första veckan av sitt nya liv skulle de bära den vita fotsida klädnaden alldeles som Jesus antogs bära under sitt liv. De fick dräkten av dopfaddrarna och hade den betydelsen att nu var man renad från sin synd vilken var formligen begraven i dopvattnet. Ordet dop har ju i den grekiska grundtexten den betydelsen, att doppa, nedsänka. Man gick så minst en vecka i denna dräkt som ett tecken på att man antagit Vite Krists lära, på fornisländska Hvite Kristr.
Medan Tor var den virile starke var Vite Krist den vita, svaga, mesiga och veka, ja t.o.m den fega mannen.
Själva klädet kallades "vadum eller vadir" och återgår på dagens "vadmal och våd".
På runstenar har man funnit skrivningen "han dog i vadun" och för den nykristne var det en längtan att få dö i vadun, i vita kläder. Därför har vi i dag vita kistor och den döde kläds i vitt.
Vi ser här en vikingatida dopförrättning.
En genväg till kristen tro var den s.k. primsigningen-Primun Signum. Det var det allra första tecknet
som prästen gjorde på den nykristne före han blev döpt, dvs. om han ville vänta med den saken tills längre fram ja ända fram till dödsdagen. Det försiggick så att prästen blötte pekfingret med tungan och gjorde korstecknet emot pannan och bröstet mitt emot kandidaten. I och med detta kunde kandidaten bevista möten i kyrkor och göra affärer med dem. Han var fortfarande hedning men kristen kandidat.
Munken Ansgar sedermera biskop för norden var den första som officiellt kom hit och predikade kristendomen. Ansgar har fått epitetet nordens apostel och han var här i två omgångar. Första gången efter att den svenske kungen Björn av den frankiske kejsaren Ludvig den fromme begärt missionärer för att förkunna kristendomen. Ansgar anmälde sig frivilligt och verkade i två år 829-31.
Resultatet vart magert och han återvände till Hamburg. Han återkom igen till Sverige och predikade här i sin lilla församling åren 851-53, nu hette sveakungen Olof, och även denna gång blev resultatet magert ja allt höll på att sluta i katastrof. En uppretad folkmassa tvingade bort Ansgar och han återvände nu till sitt stift som hade flyttats till Bremen.
Jesus har tagits ned från korset och bärs till graven
Vad var det då som Ansgar försökte berätta för dessa nordiska hedningar som så envist skulle behålla sin gamla Asatro ännu 250 år efter hans första besök? Ja såhär i påskatider nådens år 2015 så passar det ju att ta upp Jesu död på korset och hans gravsättning och uppståndelse till himlen. Han hade ju under sin levnad gjort under och predikat att "gören bättring". Han sade att "om någon slår dej på kinden så vänd andra sidan till", " älska din nästa som dig själv" och "giv kejsaren vad kejsaren tillhör"! Dessa ord var mumma för alla kungar och makthavare men passade inte allmogen och fotfolket. Ända från kejsar Konstantins tid har det alltid varit kungarna i ett rike som varit en av de första som antagit kristendomen. Vi har Jaroslav i Ryssland, Olav Tryggvasson i Norge, Björn och Olof i Sverige, likadant var det i England och Frankrike.
Här ville folket fortfarande tro på sina krigargudar Odin och Tor, här ville man offra sina djur och äta hästkött, här ville man sätta ut sina barn i skogen, här ville man inte dö "strådöden" dvs. dö i sängen utan man ville dö i striden eller kasta sig ner för ättestupan i självdöden och komma till Valhall där man fick äta fläsk alla dagar och varför fick man inte arbeta på söndagen? Nej ropade många och slängde den vita dopdräkten framför fötterna på prästerna.
Den underbara asaguden Balders död
Då man studerar dessa båda religioner, asatron och kristendomen slås man av de många likheter som finns i dem. Frågan är om det kan finnas en urkälla där dessa poler en gång utgick ifrån. Forskare arbetar med stora fynd som gjorts i det som i bibeln kallades för Filistérnas land. Den Ugaritiska kulturen varifrån även mycket i vårt Gamla testamente är influerat av.
I berättelserna om Odin och svearnas vandring upp emot norden några hundra år före vår tideräkning talas det i sagorna om att Odin utvandrade med sin släkt från norra delen av Svartahavsområdet. Kan de ha haft med sig sina sagor och berättelser som även det judiska folket berättat och som återfinns i Bibelns gamla testamente? Kan de under sin vandring upp mot norden tagit med sig en del av andra religioners tänkesätt? Kan vi lita på Snorre Sturlasson, kanske han blandade in bibliska tänkesätt i sagorna? Vi skall i denna artikel återkomma till just den frågan.
Här ser vi huru Asafolket samlas runt Balders lik. Vem var då Balder? Han var en av Asagudarna och son till Odin och Frigg. Han kallades "den lysande" och "herren". Han var vacker, god, öm och omtyckt och den bäste av alla asar. Det var omöjligt att säga något illa om honom. Han bodde i Breidablick. I striden med Loke förlorade han och dog. Efter Ragnarök skall han återvända och styra den nya världen. Känns berättelsen igen? Ja, likheten med Jesus är slående. Även Jesus dog ju som vi vet och var en sväng via dödsriket för att näpsa Djävulen och även Jesus skall återvända till jorden efter Harmageddon, den sista striden och då skall han för alltid styra över världen.
Då man talar om helvetet tror de flesta att det är ett bibliskt påfund men det ordet finns inte i bibeln.
Det kommer ur asatron, där Hel var en av asagudinnorna.
Vad är det här för en herre då, jo Paulus, Saulus av Tarsus.
Om vi backar bandet tillbaka lite, 800 år, till tiden strax efter Kristi korsfästelse, så är det skäl att tala lite om denne man, evangelisten Paulus. Han var inte som vi vet Jesu lärjunge utan dök upp strax efter att Jesus försvann. I denna blogg finns tidigare en artikel om honom under rubriken "vad hände på vägen mot Damaskus"? Han hade varit en av de första kristna judarnas förföljare och blev nu efter sin dramatiska omvändelse en hängiven spridare av det kristna budskapet. Jesu lärjungar med Petrus i spetsen var ju ett fegt gäng som stack och gömde sig när det blev allvar. Paulus var den som tog upp tråden och grundade församlingar i hela Mellanösternområdet. Det var han som såg till att deras församlingar höll någon form av ordning och reda. Utan honom skulle inte kristendomen finnas till i dag. Vad var det som gjorde att den katolska kyrkan tog Petrus i stället som sitt största helgon? Om detta tvista de lärde. Nåja, det står ju att "på denna klippa skall jag bygga min församling". Trots det så är både Petrus och Paulus begravda i Rom.
Förresten, i ovannämnda bok kommer författarinnan med det häpnadsväckande påståendet att Paulus egentligen var den uppståndne Jesus som flytt Jerusalem, han hade bytt kläder och namn.
Colosseum i Rom
I 300 år skulle de kristna i Romarriket förföljas och dödas. De användes som levande intjärade facklor vid festligheterna. De utnyttjades vid gladiatorspelen i alla Colosseum och kastades framför de uthungrade lejonen. Årets dagar räckte inte till för att ihågkomma deras namn. Nästan alla apostlar dog på det mest fasansfulla sätt. Men en man kejsar Konstantin den I och hans mor Helena skulle vara de som satte stopp för detta i Roms enorma rike.
Kejsar Konstantin med sin mor Helena
Vad vi ser här är utfärdandet av "ediktet i Milano" år 313, som säger att kristendomen är jämställd med andra religioner i Romarriket och förföljelserna av de kristna är upphörd. Några år därefter år 325 sammankallas det s.k. "konciliet i Nicea" som stipulerade att kristendomen står framom de andra religionerna i Romarriket och som i ett slag avgjorde kristendomens fortsatta existens i världen. Längre fram i tiden år 380 blev slutligen kristendomen statsreligion och den enda godkända religionen i riket.
År 330 flyttade Konstantin rikets huvudstad till Konstantinopel. Han blev kristen i tidigt skede av sin karriär men antog dopet först på sin dödsbädd.
Konstantins mor var en troende kristen och hon var den som allra först uppmärksammade de heliga platserna i Jerusalem och lät bygga Födelsekyrkan i Betlehem och Uppståndelsekyrkan i Jerusalem. Hon noterade även alla övriga platser där Jesus utfört olika gärningar och under. Däremot är Golgata platsen omstridd, man tror att det är en annan plats som i dag benämns Gordons Golgata. Namnet av en engelsk general som hittade platsen.
Gaius Flavius Valerius Aurelius Constantimus, kejsar Konstantin I
Kejsar Konstantin den store eller Konstantin I var född år 272 e.Kr. och dog år 337. Han blev kejsare år 324 och var det fram till sin död. Han var född i en trakt som heter Naissus i nuvarande Serbien och han dog i Turkiet. Han grundade staden Konstantinopel år 325. Är helgonförklarad av den ortodoxa kyrkan.
Det allmänna epitetet över Konstantin är blandat. Han var givetvis omtyckt av de kristna som han hade räddat. Däremot ledde han sitt folk in i litterärt mörker och folket förföll i analfabetism men hans son lärde sig läsa vid fem års ålder. Favoriseringen av de kristna gick ut över den judiska befolkningen och man kan säga att här såddes fröet till vad vi i dag kallar "antisemitismen" förföljelserna av det judiska folket och orsaken var att de hade lurat romarna att döda Jesus Kristus.
Judiska präster i sina skrudar
Så hade då de stackars ängsliga kristna patrasket i det dåtida Romarriket fått upprättelse. De hade rest sig och krupit upp ur sina underjordiska katakomber som kan beses av turister även i dag. De fick ta på sig fina kläder och känna sig som medborgare och likvärdiga i riket. Deras präster ville också bli fint klädda lika som judarna var i sina glansdagar. Så börjar då sagan om kristendomens uppgång till den i dag världsomfattande och överlägset största religionen i världen. Kyrkor började byggas och prästerna fick fina kläder. Ja de vart så fina så de glänste i solen. Givetvis skulle de inte klä på sig själva det gjorde kyrkotjänarna. På denna klippa skall jag bygga min församling sade han, Jesus, och namnet på denna blev: Den romerska katolska kyrkan och kyrkobygget heter Peterskyrkan i Rom som vilar på evangelisten Petrus grav.
Biskopar i dagens svenska kyrka
Eddan är den samling sagor och berättelser från de nordiska folkens religion asatron. Denna samling nedtecknades i början av 1200-talet av Snorre Sturlasson en isländsk historiker och skald. Vid en genomgång av dessa sagor slås man av huru väldigt mycket som påminner om Bibelns berättelser speciellt de som finns i första Moseboken och Uppenbarelseboken. Det är framförallt skapelseberättelsen och den sista striden som har många likheter. Jag vill här lägga fram några exempel som jag tyckt att har gemensamma drag:
Om skapelsen
Eddan: I tidens begynnelse fanns varken jord, hav eller himmel utan ett stort svalg som kallades Ginnungagap.
Bibeln: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom och mörkret var över djupet.
Eddan: Sedan tog gudarna gnistor från Muspelhem och satte på himmelen som stjärnor. Der på skapade de sol och måne, natt och dag.
Bibeln: Och varde på himmelens fäste ljus som lysa över jorden och Gud gjorde de två stora ljusen, det större att råda över dagen och det mindre över natten så och stjärnor.
Människans skapelse
Eddan: Gudarna funno en gång vid stranden två träd utan förmåga till liv. Av dem skapades de första människorna Ask och Embla, från vilka sedan alla människor härstammade och de fick bo hos gudarna i Midgård.
Bibeln: Men en dimma steg upp från jorden och vattnade marken. Och Herren Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa och så blev hon en levande varelse.
Kommentar: Vi ser här att människan danats av organiskt material, i Eddan av träd och i Bibeln av stoft från jorden. Är det en tillfällighet att begynnelsebokstäverna är de samma i deras namn? Ask och Embla, Adam och Eva! Det ena paret bor i Midgård och det andra i Edens lustgård.
Om syndafloden
Eddan: Men de trenne gudarna Oden, Vile och Ve dräpte Ymer i vars blod alla Rimtussar fördränktes utom Bergelmer som med sin hustru räddade sig i en båt och genom den fortplantades Rimtussarna.
Bibeln: 1 Mose 6:17,18, Ty se jag skall låta floden komma med vatten över jorden till att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under himmelen, allt som finnes på jorden skall förgås. Men med dig vill jag upprätta ett förbund, du skall gå in i arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.
Om jättarna
Eddan: Då ångorna från Niflhem mötte ljusstrålarna från Muspelhem fick de liv och därav blev en mycket stor jätte kallad Ymer. Denne jätte var ond likaså alla som kom från honom och kallades Rimtussar.
Bibeln: 1 Mos. 6: 4, vid den tiden, likasom och efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, detta var forntidens väldiga män som voro så namnkunniga.
Om slutstriden
Eddan: Nu svartna sol och måne och stjärnorna falla från himmelen. Surfur kastar eld omkring varav hela jorden brinner upp och sjunker slutligen i havet.
Bibeln, Uppenbarelseboken 9:1 Och den femte ängeln stötte i sin basun. Då såg jag en stjärna falla ned från himmelen ned på jorden och åt henne gavs nyckeln till avgrundens brunn.
Eddan: Tor strider mot Midgårdsormen och dräper honom.
Bibeln: Upp: 12: 7, Och en strid uppstod i himmelen, Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken.
Eddan: Midgårdsormen vältrar sig från havsbottnen upp på landet varvid allt havsvatten brusande stiger över sina bräddar.
Bibeln: Då såg jag ett vilddjur stiga upp ur havet, det hade tio horn och sju huvuden.
Eddan: Efter detta kommer en ny fullkomlig värld och det onda är nu förbi. Ur havet uppskjuter en evigt grönskande jord, med fallande forsar och självsådda skördar. Solen har fått en lika skön dotter som nu vandrar sin moders bana över jorden.
Bibeln: Upp 21: Och jag såg en ny himmel och en ny jord, ty den förra himmelen och jorden voro förgångna, och havet fanns inte mera.
Eddan: De goda skola bo i den sköna borgen Gimble som är skönare än solen och täckt med guld.
Bibeln: Upp 21:21 Och stadens gata var av rent guld likt genomskinligt glas.
Asatrons Valhall
Himlen med gator av guld
Om dödsriket
Eddan: Men fjärran därifrån ligger borgen Narstrand, med portar vända mot norden. Salens väggar äro flätade av ormar vilkas huvuden hänga inåt och utspruta etter så att gift översköljer golvet. Häri skola menedare, lönnmördare och onda människor vada i evig tid.
Bibeln: Upp. 21: 8. Men de fega och de otrogna de som gjort vad styggeligt är, dråpare och otuktiga människor, trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skall få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel. Detta är den andra döden.
Primsignat i Godby den 31 mars år 2015
Johan Granlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar