tisdag 12 januari 2016

Mina underbara aktieaffärer i åländska bolag







Godby simhall eller heter det Ålands Idrottscenter?

Jag har alltid varit intresserad av aktier, sett dem som en motor i samhället och dess utveckling.
Här skall nu berättas om min krokiga väg längs de åländska aktiestigarna. De fyller mig med glädje
och kraft att jag fått medverka i denna filantropiska samhällsinsats. Ja, jag riktigt bröstar mej i stolthet över att fått varit med och byggt upp samhället.




Jag ville börja med att berätta sagan om mina affärer i simhallen då den ligger så att säga granne och den var inte den första och kanske inte den sista.
Jag ville ju så gärna ge en slant för att mina barn skulle få simma och motionera på nära håll.

Orsaken till att jag inte exakt vet vad jag satsade är att jag fick aldrig något aktiebrev. I många år ringde jag till den dåvarande verksamhetsledaren jag tror han hette Myllykoski och frågade när kommer aktiebreven som jag väntar på, när kommer aktiebreven? Tror jag ringde fyra gånger.
Det enda jag hade var ju ett minus på mitt bankkonto, men jag vill minnas att det var 750 euro.

En dag läste jag i Ålandstidningen att jag inget hade att hämta mera där, pengarna var slut.

Men det har jag bestämt, jag sätter aldrig min fot i denna simhall, skall jag simma så gör jag det i Mariebad i Mariehamn eller i Simviken i Bomarsund där jag tog en simmagistergrad.







Ett annat underbart projekt jag var med i seglar här stolt in i hamn på ovanstående bild.
Båten hette Legend och rederiet hette visst Archipelago Cruise Line och med hemmahamn i Mariehamn.

Jag brukar ha ordning på mina papper men här har jag missat. Det enda jag vet är att jag betalade 1000 mark för medlemskap i detta rederi. Jag fick aldrig några aktiehandlingar och jag minns inte året för mitt engagemang men det var någon gång på 1980-talet.

I ortens tidning fick jag en dag läsa att alla pengarna var försvunna, de hade flygit sin kos.
Båten lär numera ligga som vrak någonstans i Sverige.
En gång reste jag på en kryssning till Kastelholms slott med båten och en svensktoppsmelodi ringer ännu i mina öron:
"Min bror och jag" hette låten.
Det var visst en ung åländsk orkester, Jansson, som övade under resan och vi hörde den kanske 12 gånger.





Ett annat fantastiskt bolag, eller rederi rättare sagt, som jag satsade pengar i var i Rederiaktiebolaget Linden, även detta rederi med hemmahamn i Mariehamn. Frivilliga krafter hade engagerat sig i åratal för att få in pengar till denna beaktansvärda satsning.
När aktiebolaget Linden sedan grundades slog jag till på stort och införskaffade 2 aktier a 500 mark.
Aktiebreven kom faktiskt och luktade tjära. Mycket innovativt.




Under de år jag då var med i rederiet bjöd de mig aldrig på en endaste lilla resa. Den enda korrespondens de hade med mig var att en dag skulle aktierna halveras och det andra brevet jag fick upplyste mig om att konkursen stod för dörren.

I ett kuvert har jag två tjärdoftande aktiebrev som minner om min satsning.

En dag något år efter att de nya ägarna övertagit fartyget, gjordes några visningskryssningar på de åländska Sjödagarna. Vi åker väl med en sväng sade jag till vännen. Nej tyvärr upplystes vi, det finns inga platser för er i dag.
Jag tog min dam i handen och vi gick därifrån.

En annan rolig händelse i samband med just detta fartyg och dess intresseförening.

En person jag kände hade åtagit sig att sälja av Skeppsföreningen Lindens kvarvarande böcker om Linden. Hon satt på enorma mängder som var förvarade i en källare i stan. Jag åtog mig då att hjälpa till och sälja av dem på Jakt och fiskemuseet där jag då var intendent. De fanns i tre språkversioner, svenska, finska och engelska. Jag kånkade och bar, kånkade och bar. Sålde och redovisade. Sen skulle de kånkas tillbaka då jag slutade på museét. Det var på vintern och då hade en av lådorna fått lite snö på sig så det kom troligtvis fukt in i en bok.
Döm om min förvåning då jag sen på våren stötte ihop med mannen på stan som jag hade returnerat lådorna till, han bodde i norra stan.

-Vet du sade han,  det var en bok som blev förstörd, den var helt vattenskadad, vi hamnade o slänga den.
En tid efteråt läste jag i Tidningen Åland att de hade skänkt alla kvarvarande böcker till ett museum.
Otack är världens lön lärde jag mig redan som barn.





Åhej å håå. I denna anläggning, Ålandsparken, satsade jag även pengar. Det var finska mark på den tiden och jag mins inte hur många men det kunde varit 1000 mark. Även detta bolag lyckade hålla sig undan min kamratskap. Under åren fick jag inte en endaste fribiljett eller ens en kopp kaffe. Jag tror inte jag heller fick ett aktiebrev därifrån. Däremot fick jag ett brev en gång att aktien skulle halveras och deras andra brev till mej berättade att alla pengarna var slut och mina aktier var noll värda.

En gång var jag illa ute här. Jag satt här och smuttade på en öl och min plånbok hade ramlat ur på marken. Vi ålänningar skall ju alltid bär våra pengar i aktern. Jag hade så gått på toan och en kvinna hade snott plånboken. Lyckligtvis hade en annan person sett tilltaget så kvinnan blev gripen och jag fick tillbaka en del av pengarna.




Här ovan ser ni en inköpsnota för ett bolag som just nu är i ropet.
"Rederiaktiebolaget Sally dess uppgång och fall".
Här är beviset. Fallet började precis då jag anslöt mej. Efter en oändligt lång väntan och stor möda hade jag lyckats få tag i en Sallyaktie. Den såldes av en Ruby Eriksson och jag betalade 5000 mark för den. Nåja, jag hade ju fribiljett på Vikinglinjen i många år så inte var det så galet.
När jag sen sålde den efter stor möda erhöll jag 1.600 mark för min satsning. Men hittills bäst av alla affärer.




Jag har alltid besjälats av att hålla med de som ligger under, om det så är i idrott, politik, debatt, människorelationer  osv.
Här låg då 1981 en stor konflikt i luften. Det stora åländska kapitalet med Ålandsbankens direktör i spetsen och Tidningen Åland startade upp en konflikt med dess chefredaktör Hasse Svensson. En stor
del av personalen ställde då upp för Hasse och slutade på tidningen Åland. Nu skulle en ny tidning startas och den skulle heta Nya Åland. Initiativtagare var många och kom från det åländska samhällets alla olika politiska fraktioner.  Då rusar Johan fram igen och tar 2 andelar. Här ovan är pappret.
Denna tid var politiken inte det viktigaste för tidningens redaktörer och den röda färgen var ungefär som Vikinglinjens, "Indian Red", ingenting speciellt med det inte.
Men detta skulle med tiden ändras. Hasse Svensson som i allmänhet ansågs vara en "kyrkstöt" hade ändå  en liberal framtoning men detta skulle småningom ändras. Vi skulle snart få in personer med vänsterradikala åsikter som inte sades ut direkt men den som läste mellan raderna och tidningens ledare såg vartåt det lutade.

Min fråga är: När kom ett beslut om att denna tidning skulle bära en vänsterradikal agenda. På vilket andelsmöte/aktiestämma togs det beslutet?

Det skulle finnas två kvinnliga skribenter som kraftigt skulle påverka tidningens inriktning. Båda två skulle i många år stöda det socialdemokratiska partiet på Åland. Alltid ta parti för detta och emot allt annat. Ledarskribenten förde även fram sitt mantra om den finska mannens bekämpande av kvinnan och misshandel av densamma. Hon redovisade även öppet sin förnekelse av den kristna tron som ju de facto är en av samhällets stöttepelare.  Detta skulle innebära att hon fick ett stort hat emot sig och har själv i tidningspressen redovisat de hatbrev hon emottagit. Hon valde att själv att säga upp sig.

Min åsikt är: Denna tidning har konstant minskat sitt prenumerationsunderlag, år för år. Dess ledare har färgats av vänsterradikala åsikter och har därför grävt sin egen grav. Det åländska samhället är till största delen ett borgerligt samhälle och det bör återspeglas i våra tidningar. Trots detta kan det finnas två tidningar som balanserar upp de olika frågorna.






Jag är nu innehavare av två aktier i Nya Ålands Tidningsaktiebolag. Som ni ser så har jag missat en sak, jag har glömt att ta ut min dividend.
Mina aktier i ovanstående bolag är härmed till salu!

Jag kan även ha missat något annat åländskt bolag jag anslutit mig till och stöttat och det kommer säkert fram något papper någon gång.
Jag har ett svagt minne av Ålands Vindenergi och Ab Skogen.

Varför sålde jag Chips strax före den aktien steg?
Varför köpte jag inte Birka Line, Eckerö Linjen, Vikinglinjen och Ålandsbanken redan på 1970 talet och behöll dem?

Aktualiserat i Godby den 12 januari 2016

Johan Granlund

2 kommentarer:

  1. Kumlinge Frys missade du! En lysande investering!

    SvaraRadera
  2. Du har missat IFK-aktien också, kanske den ger utdelning nu när det blir spel i stora världen

    SvaraRadera