torsdag 11 februari 2016

Fastlagstisdagen i min barndom






Såhär skall den se ut, fastlagsbullen, och så heter den på Åland.
" Kåmm inga å jååla om någä semmlor her int "!
"Å så ska de va mandelmassa undär gräddan å inga någä sylt hällär"!
Ja så låter sundsvarianten av den åländska dialekten uttalad av en bondmora från Finby.

Efter att jul och nyårshelgerna var avklarade fanns det i min hemtrakt två glada tillställningar under vintern för en grabb i hembyn. Det var fastlagstisdagen och den senare på vintern kommande andelshandelskaronkan. Dessa båda tillställningar hade att göra i mångt och mycket med Sunds Andelshandel.




Sunds Andelshandels huvudbyggnad fram till 1957. Notera de två kommunala kungörelsetavlorna som hänger invid dörren.



Sunds Andelshandels nya affärsbyggnad från år 1957 i jubileumsskrift.

På fastlagstisdagen bjöds det på kaffe och fastlagsbullar i alla andelshandelns butiker, i Finby, Delvik och Kastelholm.
Karonkan var den årliga andelshandelsstämman som hölls under vårvintern på ungdomslokalen Klippan. Även där bjöds på kaffe och kakor. Dit kom alltid Birger Strandell och visade filmer om SOKs verksamhet i Finland och för oss barn Kalle Ankafilmer. Vi skrattade så vi tjöt. Vid den efterföljande dansen spelade ofta Edgar Blomberg  på dragspel.




Denna annons var införd i Åland den 7 februari år 1959.

Välkomna till Ålands största kaffekalas som hålles FASTLAGSTISDAGEN  i våra 45 butiker i landskapet.

Och här är förstås min butik med, andelshandeln i Finby eller "andesanden" som vi sade.
Denna dag fick kunderna en del av sin återbäring för trogen handel, man blev bjuden på kaffe och fastlagsbulle. Detta var något fantastiskt tyckte man och under denna dag var butiken full med folk från morgon till  kväll. Längre fram minns jag att mandelmassan var borttagen med de var goda ändå.



En typisk situationsbild från andelshandeln julen 1957 och så kunde dagen se ut även en fastlagstisdag.
Personerna på bilden är från vänster: Astrid Björklund, okänd, Arne Dahl, Hilding Björklund, Karl Eriksson från Hulta, styrelsemedelm vid tillfället, okänd, en Kosangasschaufför, Nils Karlsson och skomakare Hälinen.

Denna tradition att bjuda på kaffe med fastlagsbullar fanns med ända fram till andelslagsrörelsens sista år på Åland och jag minns så väl hur vi på Hallen i Mariehamn där jag verkade som föreståndare i nio års tid dukade upp med kaffe och bullar.

Vid ett tillfälle hade vi även Bosse Larsson och Kicki Danielsson som underhöll och jag minns hur vi byggde en estrad åt dem vid frukttorget utav lastpallar.

Detta med gratis fastlagsbullar  var verkligt populärt bland lycèets ungdomar. En del killar åt sig så mätta på bullar att de kastade resterna upp mot skyltfönstren då de gick tillbaka till skolan.




I äldre tider anordnades fastlagstrav i Finby på Övre vikens is. I samband med en sådan hände sig så att Norrgårds hästen som deltog blev skrämd och slet sig. Den rusade då ner mot Svinesund och över Lumparen ända fram till Lumparland. Hästen hade nämligen köpts något år tidigare just därifrån.




Norrgårds i Sund Finby och vår häst av senare årgång. Han hette Alarik och här står han och min far Bernhard framför vårt hus i en stämningsfull bild från 1960-talet.

På Slemmerns is hölls fastlagstrav under en lång följd av år. Om detta kan man läsa i gamla årgångar av tidningen Åland. Efter travet anordnades dans på Miramar och många var det som kom hem sent på småtimmarna med sin häst.

I en artikel i Husis från år 2010 berättas att: I söndags ordnades det första istravet på Åland sedan 1960-talet. En bana om 700 meter hade plogats upp på havsviken Slemmern i Mariehamn och två lopp kördes med efterföljande A och B finaler.
- Detta var mer ett jippo än en seriös tävling för att fira 100 år av organiserad hästsport på Åland säger Jan Blomqvist i arrangörsgruppen.
- Förr ordnades soaré med prisutdelning på restaurang Miramar minns Aldur Eriksson.



Vid en titt i lite äldre årgångar av tidningen Åland hittade jag från den 3 mars år 1960 ovanstående referat.
Hingsten Maus snabbaste häst vid fastlagstrav på Slemmern.



Från den 28 februari år 1963.
Varmblodet Motiv fastlagspublikens favorit. Treåringarnma gav hopp om sportens förnyelse.
I bilden ett uppvisningslopp.

I min barndom minns jag även att man skulle ut och åka "långt långt lin". Vad var då detta? Jo man kopplade ihop många sparkkälkar och barnen satt då på varje kälke. Sedan knuffade någon äldre fram hela ekipaget. Detta gjordes på isarna eller på någon hal landsväg.

I Fataburen finns följande artikel införd om seder på fastlagstisdagen.







Sammanställer man de här ofvan från Sverige insamlade uppgifterna med sådana ifrån andra länder, så kompletteras bilden af seden att fettisdagen åka långt lin med än flere ålderdomliga drag.

Vända vi då oss först till Finland så är det där en allmän sägen att man på fettisdagen skall åka kälke, ty då lyckas lin och hampodlingen följande sommar, men man bör åka mycket för att få långt lin, ty ju längre man åker, ju längre blir också linet. Ännu är det i Finland ganska allmänt att "åka lång line" hvarvid man, som det heter "skurrar eller skrinnar" med kälke eller skidor nedför backar under rop af t.ex. "Lång hampa, långt lin" eller "Lycka till lång hampa långt lin"
På Åland lyder ropet " Långt lin och hvitt lin åt våran mor, noppor och stoppor åt grannas mor"


Vad är då fastlagstisdagen för en märklig dag?
I Sverige benämnes den för "fettisdagen eller vita tisdagen" men i Finland har den alltid hetat fastlagstisdag.
Det är frågan om en gammal kristen tradition som började med fastlagssöndagen fortsatte med blå måndag och så kom tisdagen. Fastlagssöndagen var 47 dagar före påsk. Dagen är rörlig och kan infalla som tidigast den 3 februari och senast den 9 mars.
Fettisdagen är den tredje av de tre dagarna före fastan och ordet är belagt sedan år 1594.

Då det är sista dagen innan påskfastan har det givit upphov till den traditionen att bara just den dagen äta en bulle.




På Åland är bullen en sådan, avskuren topp, med grädde och i en urgröpning i bullen mandelmassan.
I Norge och Danmark har man sylt eller vaniljkräm.
På Åland, i Svenskfinland och märkligt nog i Skåne kallas de för fastlagsbullar.

En märklig sed fanns förr i norden. På fastlagstisdagen skulle husfar risa familjemedlemmarna. Detta var en rituell sed som skulle påminna om Jesu lidande och ansågs även befrämja hälsan.

För övrigt är fastan och fastlagen varandras raka motsatser. Fastlagen står alltsedan medeltiden av frosseri och fest, lekar och överdrifter i gyckel och gillen.
I sydliga länder är det karneval. Ordet härleds ur: Carne levare som betyder: Ta bort kött.
Det gällde då att äta och frossa så mycket som möjligt medan det var tillåtet före fastan. På fettisdagen skulle maten vara fet, näringsrik och väl tillagad inför askesen.

Sedan med bulle, grädde och mandelmassa började som så mycket annat i de högre stånden och spred sig senare till vanligt folk.

De hemvändande åländska flyktingarna från Stora ofredens tider förde troligtvis med sig mycket av sederna i Sverige till Åland.


Frossat i Godby den 11 februari år 2016

Johan Granlund


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar