fredag 20 januari 2017

Katarina Stenbock och "Drottningens sten"







Vasadrottningen
En biografi om Katarina Stenbock,  1535-1621 av Karin Tegenborg Falkdalen.

Jag har i veckan fått mig tillsänd denna bok och läst den med stor förtjusning. Bokens pärmbild får stå som inledning till min berättelse.

Orsaken till varför jag intresserade mig just för Katarina var ganska trivial. På grund av min stora envishet ville jag få mera upplysningar om den sten som i århundraden omtalats funnits invid Sunds kyrka och på vilken drottningen nedsteg då hon besökte kyrkan.

Jag ville även få reda på om det var sant det som står i ett flertal böcker och biografier om henne att hon endast en gång skulle besökt Åland, trots att hon innehade Åland som livgeding ifrån 1569 - 1603. Det första besöket varade i tre månaders tid år 1556 då ett stort kungligt följe, ja ca. 300 personer vistades på Kastelholms slott. Katarina innehade även Åland som häradshövding från år 1583 och utnämnde domare för Åland.

Ovanstående bok har givit mig nya uppgifter angående hennes vistelser på Åland och Karin Tegenborg Falkdalens nya arkivfynd kommer att innebära att historien om Katarinas vistelser på Åland bör skrivas om. Det skulle nämligen visa sig att de brevfynd som upphittats påvisar att hon vid ett flertal tillfällen återkom till Åland och dessutom under långa tider vistades här.

Enligt författarinnan diariefördes inte drottningarnas korrespondens i lika hög grad som kungars och kungabarns brev, vilka noga infördes i de kungliga arkiven. De brev som nu funnits är de som avsänts av drottningen och hittats i andra arkiv.





Det åländska folkets historia av Carl Ramsdahl
Under Gustav Vasa och hans söner samt stormaktstiden

Ramsdahl skriver följande: För änkedrottning Katarina var den åländska bygden inte obekant. Våren 1556 hade hon vistats på Kastelholm med gemålen, konung Gustav. Hon kom att inneha Åland som livgeding i mer är trettio år. År 1603 erhöll hon Drottningsholms län på svenska sidan i utbyte. Men under hela denna långa tid tycks hon inte ha besökt Åland. Hon bodde under större delen av sitt liv på kungsgården i Strömsholm i Västmanland. Det uppges att änkedrottningen lät förse Sunds kyrka med en tornspira och en klocka, bäggedera förstördes senare vid kyrkans brand 1678.





Kastelholm kungligt slott av Ann-Gerd Steinby

Steinby skriver följande: Ännu på 1800-talet kunde man vid kyrkan se en sten, som kallades Drottningstenen och som hänfördes till Katarina. Enligt traditionen brukade drottningen stiga upp på stenen när hon skulle sätta sig till häst för att återvända till slottet. En sådan sten har faktiskt funnits. Ålandsforskaren L.W. Fagerlund säger att den omkring 1840 blev inmurad i ringmuren, när kyrkogården utvidgades. Detta faktum framkommer även i Reinhold Hausens bok Kastelholms slott och dess Borgherrar. Om stenen har använts av Katarina Stenbock eller om den hänför sig till någon annan drottning är omöjligt att säga. Enligt traditionen brukade Katarina använda stenen när hon besökte kyrkan under sina ofta återkommande besök på Åland.

- Det stämmer med all säkerhet inte, för Katarina Stenbock kom aldrig mera till Åland efter vistelsen på Kastelholm våren 1556.

Detta fastslår således Ann-Gerd Steinby.









Biografiskt lexikon för Finland.
Katrina Stenbock Sveriges drottning

-"Det förefaller inte som om Katarina skulle ha besökt Åland med Kastelholm under förläningstiden".
Författare till artikeln i Biografiskt lexikon för Finland är Lena Huldén.





Drottningens sten?
Bogårdsmuren vid Sunds kyrka samt portalen för huvudingången.

Då jag vandrat runt på Sunds kyrkas begravningsplats har jag många gånger funderat på denna
mytomspunna "Drottningsten" som finns omtalat i en mängd publikationer alltifrån 1700-talet. Den finns omnämnd i reseskildringar och tidningsartiklar från äldre tid och i olika historiska verk. Hur kan det komma sig att en sådan sägen har hållit sig vid liv ända in i vår tid? Var är stenen och varför har man inte i försökt taga reda på detta? Hur kan det komma sig att man ända in i slutet av 1800-talet omhuldar denna sägen?  Det har ju utkommit digra verk om Sunds kyrka av en mängd experter men ingen kan ge svar på gåtan.

I flera utgåvor framgår huru en åländsk historieforskare L.W. Fagerlund skrivit i sina minnesanteckningar att denna sten "inmurades" i bogårdsmuren. Då man vet att en traditionell inmurning med bruk överhuvudtaget ej använts för Sunds kyrkas bogårdsmur får man se efter huru stenar är placerade kallt i muren. Då jag vandrade runt och kikade på stenar hittade jag ovanstående märkliga stenpackning. En uppåtstående sten som är skyddad av en taksten och en lös flisa invid. Stenen är placerad med spetsen uppåt till skillnad från de övriga. Varför denna märkliga packning, är detta "Drottningstenen" som har placerats här för att bevara den just vid huvudingången? Vad man vet så hade kungsgården fordom ansvaret för bogården invid huvudingången.





Minnen och sägner från Åland, dess folk och natur.
Artikel i Östra Finland den 6.4. 1886

"Kyrkans torn skall Gustav Wasas gemål Catharina Stenbock låtit under sin vistelse på Kastelholms slott låtit uppföra och till åminnelse af henne förevisas vid kyrkomuren den sten kallad Drottningstenen emedan hon vid densamma stigit af hästen då hon ridit till kyrkan".





Alla tiders Åland av Benita Mattsson - Eklund

Benita skriver b.l.a. Katarina var den första krönta drottningen som besökte och bebodde Kastelholm. I muntlig tradition har man bevarat berättelser om att den unga drottningen tyckte om att vara ute på ridturer i trakterna runt slottet. Hon red också till kyrkan och länge kunde man peka ut en sten som drottningen använde när hon steg upp på hästen. Drottningens sten kallades den men är numera inmurad i kyrkogårdsmuren.

Benita skriver vidare: Mestadels bodde änkedrottningen på Strömsholms slott och höll kontakt med alla styvbarn och deras familjer. Katarina fick aldrig egna barn och hon överlevde sin man med 60 år. När hon dog 1621 hade hon hunnit se sex kungar stiga upp på den svenska tronen.






I samma bok kan man se en bild ur det teaterstycke som länge spelades i slottet, "Thenne Papegoie"






Den alltid träffsäkre F.W. Radloff skriver följande år 1795:
Straxt vid kyrkogårds muren upvises en sten, som til åminnelse af denna Drottning kallas Drottninge Sten, emedan hon vid densamma stigit af och på hästen, då hon ridit til kyrkan.





Kastelholms slott och dess Borgherrar av Reinhold Hausen

I en fotnot skriver Hausen: Sin välvilja mot Sunds församling visade drottningen genom att låta uppföra tornet (spiran) till dess kyrka och även skänka en klocka därtill.
Länge har på kyrkvallen visats en större sten, drottningstenen kallad, som drottningen begagnat vid bestigandet av sin häst. Denna sten har vid en i senare tid gjord utvidgning av gravvården ingått i ringmuren.





Strömsholms slott i dag.

Som tidigare omtalats innehade Katarina Strömsholms slott och som hon mestadels bebodde.  Men vi skall återvända till vår bok Vasadrottningen och se vad författarinnan där skriver.


I kapitlet "Oss systrar emellan" läser vi följande angående hennes vistelser på Åland.
Katarina och hennes systrar brevväxlade flitigt med varandra. De brev som har bevarats till eftervärlden ger oss en glimt av starka syskonband, glädjeämnen och bekymmer. Våren 1575 planerade Katarina en vistelse på sin förläning Kastelholms slott. Slottet var nu en betydligt bekvämare bostad jämfört med när Katarina 1556 som 21-åring besökte Åland för första gången tillsammans med Gustav Vasa. Hon ville nu ha sällskap av sina systrar så att de tillsammans kunde "njuta av den vackra sommaren på Åland". Ebba som flyttat till Åbo efter giftermålet med Clas Fleming väntade barn. Hennes nedkomst var planerad till midsommar och hon hade tänkt föda på Kastelholm:

  - Vi akte oss att, om Gud vill unna oss hälsan, med det förste resa till Åland och där det kunne vare vår käre systers lägenhet att göra oss sällskap dit såge vi gärne, på det vår Käre Syster kunne då få tale med våre systrer Ebba och Märte, och som vi have förnummit så är min syster Ebbas lägenhet så att hon vänter sig nu (skall föda)  om Sankte Johannes tid. Gud give att henne måtte gå väl, efter att här är nu så vacker tid och sommer till att städes så förse vi oss att vår Käre Syster lager så sin lägenhet att vi måtte vare tillhope i denne sommer.

Hos änkedrottningen på Kastelholm firades också flera av syskonbarnens barnsöl då både den närmaste familjen och rikets främsta ätter bjöds in.

Två år senare hösten 1577, hälsade Katarina på Ebba och hennes familj i Åbo. De skulle följa med henne tillbaka till Stockholm. På hemvägen stannade de till på Kastelholm. Det dåliga höstvädret medförde dock att de var tvungna att tillbringa hela vintern på Åland. Men så snart det var öppet vatten igen skulle Katarina och de andra komma hem till Sverige igen skrev hon till Cecilia.

  - Och vi kunne vår käre syster icke have förhållet, att vi för fjorton dagar sedan som var Sankt Andres dag, är komne hit till Åland ifrån Finland och have länge varit på resan förhindrade, av det långståndige väder som i höst varit haver, och efter det är så långt uppå året framlidit, därföre måste vi blive här på Åland denna vinter.

Att hon var tillsammans med systern Ebba och svågern Clas Fleming på Kastelholm framgår av följande rader:

  -  "Låter vår käre svåger herr Claes och vår käre syster hälse vår käre syster med månge lyckesamme gode dager"

I slutet av brevet berättade Katarina att hennes systerson Gustav Fleming "haver hulpit oss att skrive därföre er dette brev så väl skrivet" Det ger en ögonblicksbild från Kastelholms slott en decemberdag där vinden tjuter utanför fönstren och får vaxljusets låga att fladdra till i vinddraget samtidigt som änkedrottningen har en tvååring som vill "hjälpa till".

Vi läser vidare: Vintern 1585 när Katarina på nytt vistades på Kastelholm fick hon kännedom om den stora olycka som drabbat de "kommissarier som för någon tid sedan äro dragne till Livland". Den olycka hon syftar å var hur Johan III:s krigsöverste Pontus de la Gardie drunknade på tillbakavägen från nya stilleståndsförhandlingar med Ryssland.





Kastelholms slott 1880-tal, fotograf L. Bodnar.


Långivare till krigsfolks lön, sid 160.

I samband med att Katarina skulle besöka Kastelholm sommaren 1575 fick hon ett brev från kungen där hon uppmanades att undsätta riket med spannmål från förråden, "både på Åland och eljest".
Spannmålen skulle återigen sändas vidare till Reval.
Det var största vikt att kungen kunde skeppa i väg förnödenheterna till hösten. Änkedrottningen skulle således svara "med det förste vad undsättning vi uti så måtto skola have av Eders Kärlighet". Men antingen hann Katarina inte få kungens brev före sin avresa eller så dröjde hon avsiktligt med sitt svar för samma höst fick änkedrottningen en påminnelse. Johan III skrev att invånarna i Reval sökt upp kungen och bett honom om mer spannmål för att överleva vintern. Hon blev därför uppmanad på nytt skicka över spannmål från Åland "medans öppet vatten är"





Kastelholms slott ruin år 1790

Katarina hade under årens lopp samlat en mängd förmögenheter på Kastelholm. På sidan 194 kan vi läsa följande: Samtidigt som Ebba rustade sig på Åbo slott och väntade på förstärkning från kungen i Polen insåg Katarina att det förmodligen bara var en tidsfråga innan Karl skulle taga Kastelholms slott från henne. Hon bestämde sig då föra att försöka rädda det som gick. Under sommaren förde hon över delar av sitt silver och andra saker av värde till Sverige, en skuta gick åtminstone fyra turer och fraktade hennes tillhörigheter från Kastelholm till Stockholm.

Således att Katarina Stenbock skulle lämnat Åland vind för våg och bara besökt landet i sin ungdom kan helt förkastas. De som skrivit böcker i detta ämne har visserligen svårt att rätta detta men de digitala verk som finns på nätet kan ändras.




Albert Edelfeldt berömda tavla
Karl IX vid Klas Flemings lik på Åbo slott. Invid står Katarinas syster Ebba och hennes barn.

Karl säger: Om du nu levat, hade ditt hufvud icke suttit mycket säkert!
Ebba svarar: Om min salig herre lefvat, hade Hans nåde aldrig kommit här in.





Anpassning, förhandling, motstånd.
Kvinnliga aktörer i släkten Fleming 1470-1620

Anu Lahtinen är fil.dr. docent i Finlands historia vid Åbo Universitet och forskardoktor i kulturhistoria.
I denna bok stöter vi även på Katarina Stenbock och om hennes resor och vistelser på Åland.

På sidan 158 skriver hon följande: Eftersom  livet var osäkert blev det så mycket viktigare att regelbundet träffa de släktingar man hade i livet och tillbringa tid tillsammans med dem. I maj 1575 planerade Katarina att "njuta av den vackra sommaren " på Åland - på den förläningsjord som var hennes änkepension eller livgeding. Hin hoppades att systrarna Cecilia, Ebba och jungfru Märta skulle göra henne sällskap, framför allt därför att Ebba väntade barn och nedkomsten var beräknad att äga rum kring midsommar

Sid 159
Katarina försökte alltså med sitt brev samla systrarna hos sig på Kastelholms slott. Ett par år senare firades på Åland dopet av ett annat av Ebbas barn och då var rikets högsta aristokrati inbjuden. Också senare vistades Katarina på Kastelholm tillsammans med systern Ebba,l dennas make och barn. Breven ger också en entydigt besked till de forskare som har tvivlat på att änkedrottningen någonsin vistades på sina förläningar. De visar rentav att hon besökte Finland i sällskap med systerns familj. Katarina rapporterar nämligen om att de på vägen tillbaka från Finland tvingades stanna kvar på Kastelholm över vintern på grund av isläget.





I sitt postskriptum, daterat på Kastelholm 1577, behandlar änkedrottning Katarina sin bror Karls giftermålsplaner. Det finns flera fläckar på brevet, möjligen orsakade av Katarinas systerson, den omkring tvåårige Gustaf Fleming. Senare i brevet skriver drottningen nämligen "Kära Syster gösthe flemingh hafuer hulpet os ath skrifue therföre er thethe bref så vel skrefueth.
Sid 135.


Äldre bilder från Kastelholms slott, källa Museiverket i Finland.





Alexander Thesleff 1809 - 1810
Notera det äldsta fängelset i förgrunden samt byggnaderna till höger om slottet




Adler & Dietze 1845 - 1852
På murarnas krön den omtalade "Kastelholmsrönnen"




Wolmar Westling 1871, fönstersmyg




Reinhold Hausen 1868




Ny illustrerad tidning från 1600-talets slut


Be-rättat i Godby den 20 januari år 2017


Johan G. Granlund


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar